smällkaramellens

I Sverige (som då även inkluderade nuvarande Finland) planerade man att övergå från den julianska kalendern till den gregorianska, genom att med början år 1700 ta bort skottdagarna under de följande 40 åren. Den julianska kalendern gick från och med år 1700 nämligen elva dagar efter den gregorianska, så genom att ta bort en dag vart fjärde år vid elva tillfällen (1700, 1704, 1708, 1712, 1716, 1720, 1724, 1728, 1732, 1736 och 1740) tänkte man sig en så mjuk och smärtfri övergång till den nya kalendern som möjligt. Kalenderreformen inleddes alltså år 1700, genom att 29 februari togs bort ur den svenska almanackan. Ungefär vid samma tid utbröt dock det stora nordiska kriget, vilket ledde till att kalenderreformen glömdes bort och 1704 och 1708 hade man skottdagar som vanligt. Detta ledde till, att Sverige i början av 1700-talet hade en egen kalender, som gick en dag före den julianska och tio dagar efter den gregorianska. Detta innebar bland annat att slaget vid Poltava 1709 utkämpades den 28 juni enligt svenska kalendern, men 27 juni enligt den julianska och 8 juli enligt den gregorianska.

Så småningom bestämde dåvarande svenske kungen Karl XII att det var för krångligt med en egen kalender och 1712 återgick Sverige till den julianska kalendern genom att detta år ha två skottdagar, vilket innebar, att 29 februari alltså följdes av 30 februari. Detta datum motsvarades alltså av den 29 februari i den julianska kalendern och den 11 mars i den gregorianska. Från och med dagen därpå var den svenska kalendern därmed i fas med den julianska (1 mars i dem båda, vilket motsvarade 12 mars i den gregorianska).

Den svenska övergången till den gregorianska kalendern genomfördes slutgiltigt 1753, då man helt sonika strök de sista elva dagarna i februari, så att 17 februari det året följdes direkt av 1 mars. Denna metod hade Danmark-Norge använt sig av, när de övergick till den gregorianska år 1700.

Så, det var dagens lilla historialektion ^^

Puss på er <3